Mälby under forntiden
Långhundraleden var en av vikingatidens två vattenvägar till den dåvarande huvudstaden Uppsala (nuvarande Gamla Uppsala).
Leden mynnar ut i Östersjön vid Tunaborgen i Österskär i Åkersberga.
Vattennivån i den övre delen av leden låg högre än havet. På ett ställe fanns en ås som fungerade som en fördämning. Här var man därför tvungen att dra båtarna över land. Vid någon tidpunkt verkar det som om dammen brustit, med den följden att vattenleden inte längre nyttjades.
Man har hittat spår efter bebyggelse och mänsklig verksamhet på ett flertal platser längs leden. En av de mest intressanta är spåren efter alla kungaval som skedde vid Mora stenar i Lagga utanför Uppsala. Under flera hundra år från före 900-talet till mitten på 1400-talet var alla som ville bli kung i Sverige tvungna att väljas här. Den senaste kungen som valdes på denna plats var Kristian I, 1457.
I Husby Långhundra var leden smalare och här finns på ömse sidor om leden spår efter fästningar som antagligen skulle hindra fientligt sinnade fartyg att nå Uppsala.
Själva begreppet Långhundraleden är emellertid modernt och skapades av arkeologen Björn Ambrosiani 1961. Om Långhundraleden verkligen varit ett färdstråk under vikingatiden har på senare år ifrågasatts av många forskare som påpekat att man får gå tillbaka så långt som till bronsåldern för att finna en obruten vattenled längs denna sträcka. Idén om att det en gång funnits ett livligt trafikerat nät av uppländska vattenleder går för övrigt tillbaka på 1600-talsforskaren Olof Rudbeck d.ä..
Källa Wikipedia
Titta gärna på filmen Vattenvägen om Långhundraleden som en gång i tiden var vikingarnas gamla vattenled mellan Uppsala och Östersjön. I filmen ”Vattenvägen” berättas om vattenleden och Österåkers historia.
8.16 in i filmen omnämns Mälby som vattenledens högsta punkt och som ca 250 år f.k genom landhöjningen gjorde att vattenleden inte längre gick att använda, utan att dra båtarna över högsta punkten. Vid tiden för Kristi födelse kunde leden inte längre användas som vattenväg. Under några hundra år kunde den fortsätta användas vintertid med slädar.
Fornlämningarna
Objektnr RAÄ-nummer Gottröra 238:1 på fornsök
Terräng:
Krön av berg i Ö delen av moränbunden bergsrygg. Skogsmark/Hagmark
Gravfält ca 90×50-70 (N-S) bestående av ca 30 fornlämningar. Dessa utgöres av 3 högar, ca 23 runda stensättningar, 1 rektangulär och1 kvadratisk stensättning samt 2 resta stenar.
Högarna är 7-11 m diam och 0,4-1,3 m h. (Den minsta och lägsta är kraftigt skadad, så att höjden nu endast är 0,4 m h. Profilen dock höglik).
Högarna har grop i mitten 3×5 m (N-S) resp 4 m diam och 0,3-0,4 m djup.
De runda stensättningarna är 4-7 m diam och 0,1-0,3 m h. Övertorvade med i ytan enstaka 0,1-0,3 m st stenar. 2 har mitt sten 0,1 m hög och 0,3-0,5 m bred samt 0,5-0,6 m tjock. 1 har kantkedja 0,1 m hög av 0,2-0,3 m l stenar (tydligast i S).
På en stensättning är en tank i betongpostament placerad.
Den rektangulära stensättningen är 7×4 m (N 20cg Ö-S 20cg V) och0,2-0,3 m h.
Övertorvad med i ytan 0,2-0,4 m st stenar. Kantkedja0,3 m hög av 0,3-1,0 m långa stenar (tydligast i Ö). Kraftigt utrasad och kringspridd.
Den kvadratiska stensättningen är 4×4 m (N 10cgV-S 10cg Ö) och 0,2 m hög.
Övertorvad med i ytan enstaka 0,2-0,3 m stora stenar.
I hörnen klumpstenar 0,6 m hög 0,3 m bred och 0,4-0,3 m tjock.
Källa: Riksantikvarieämbetet Fornsök